Parkslide
Parkslide (Reynoutria japonica, tidigare namn Fallopia japonica) är en 2-3 meter hög, flerårig växtart som ursprungligen kommer från Japan. På dess ursprungliga växtplats på lavafält i sluttningarna till japans vulkaner har parkslidet inte samma invasiva karaktär som i Sverige och begränsas där naturligt av andra växter och djur och en annan jordsammansättning. Parkslidet har troligtvis en naturlig ursprungsmiljö även i omkringliggande länder så som Kina, Taiwan och koreanska halvön.
I Sverige, där växtförhållanden är annorlunda, kan parkslidet snabbt växa sig stort och kraftigt utan de begränsningar som finns i ursprungsmiljön. I fråga om att tränga undan våra naturligt förekommande växter är parkslidet extremt invasivt. Parkslide registrerades för första gången i Sverige i början av 1900-talet i Blekinge och har från de södra delarna av landet spridit sig norrut, för att idag finnas i Dalarna och längs med östersjökusten upp till Umeå.
I Sverige har vi som tur är endast honplantor av växten vilket gör att den endast kan fortplanta sig genom vegetativ spridning. Den sprider sig alltså till nya platser genom att vi på olika sätt sprider ut rotdelar som etablerar sig där de till slut hamnar, utan att något nytt frö blivit befruktat. Det sägs att det räcker med mindre än ett gram rotdel för att kunna etablera ett nytt bestånd (tänk storleken av en liten spelkula).
Vanliga vägar till spridning är fraktning av kontaminerad jord, som därmed sprider sig till byggplatser och utmed vägar. Där parkslide etablerat sig kan man till en början se en mindre yta med späda skott, som efter varje säsong blir kraftigare och breder ut sig över en allt större yta. Expansionen fortsätter generellt sett fram till att parkslidet blir fysiskt begränsat av till exempel byggnad, väg eller annan mer robust växtlighet som till exempel rotsystem från större träd. Det är svårt att förutsäga den framtida utbredningen hos ett nyetablerat bestånd,och beror helt på de lokala förutsättningarna.
Men varför är då parkslide en så omdebatterat och fruktad växtart? Det finns ju andra arter som också breder ut sig men som inte får samma uppmärksamhet. Troligtvis beror det dels på att parkslide faktiskt kan skapa problem för fastighetsägare, men också på att det blivit en viss nyhetsspridning från andra länder, framförallt från England, som har ännu större problem med parkslide än vad vi har i Sverige. Det vi kan konstatera är dock att parkslide är väldigt svårt att bekämpa och tar många års tålmodigt arbete. I värsta fall kan parkslide växa in i husgrund, trall och andra byggnadsdelar – men i de flesta fall breder den ut sig och tar över områden där andra växter tidigare vuxit och ger ett visuellt intryck som fastighetsägaren inte vill ha. De första etableringarna i Sverige kom ironiskt nog utav medvetna planteringar som trädgårdsväxt.
Det går att argumentera för en mer eller mindre alarmistiskt inställning till parkslide, och i slutändan handlar det om fastighetsägarens egna preferenser och i vissa fall om lokala förhållanden som på sikt skulle kunna skapa problem på riktigt. Det är våran uppfattning att det inte finns anledning till vare sig skräck eller hysteri om man har oturen att ha fått parkslide på sin fastighet. Det finns många effektiva sätt att bli av med parkslide om man bestämt sig för att starta bekämpning. Naturvårdsverket utvärderar ifall parkslide ska omfattas av nya regler och eventuellt bekämpningstvång, men än så länge finns ingen reglerad plikt att bekämpa parkslide. Det är dock rekommenderat att rapportera in nya fynd av parkslide via artdatabanken.
Växtcykeln
På hösten när temperaturen sjunker i luften och i marken, börjar parkslide som de flesta andra växter att transportera sin energi och näringsämnen ner till rötterna. Bladen vissnar och grenar och stammar torkar och dör. På våren kommer nya skott. Exakt när detta sker beror på vilken temperaturzon beståndet befinner sig i. Ju mer söderut desto tidigare kommer skotten. Man kan tydligt se hur antal parkslide-sökningar på Google i Sverige plötsligt skjuter i höjden den första maj. Generellt kan man säga att skotten kommer tidigt i april i Sveriges södra delar och senare i april längre norrut.
Ett sedan flera år tillbaka etablerat parkslidebestånd kommer ha tjockare och högre skott än ett ungt bestånd. Även rötterna får betydligt större omkrets med åren vilket påverkar möjligheterna att gräva bort parkslidet. Om man väljer att gräva bort beståndet är det väldigt viktigt att inte bidra till ytterligare spridning genom att lägga alla rötter och eventuell jordmassa som ska transporteras bort i plastsäckar. Var noga med att kolla med sopstationen var materialet får slängas.
Utvecklingen av ett bestånd kan se olika ut och kommer påverkas av de lokala förutsättningarna: temperaturzon, jordmån, naturliga begränsningar så som vägar, byggnader och bergknallar, samt ålder på beståndet – men även av eventuella bekämpningsmetoder. Generellt kan man säga att ju grövre stammarna och rötterna hunnit bli, desto äldre och mer motståndskraftigt kommer beståndet vara mot bekämpning.
Vid det tillfälle ett bestånd börjar bekämpas kommer de kvarvarande levande rotdelarna behöva kompensera för det solljus det gått miste om genom att skicka nya skott, och eventuellt från nya rotutlöpare om det krävs för att komma förbi till exempel markduk som använts för att täcka mot solljus. Upp till 7 meter långa utlöpare har rapporterats. Vid användning av glyfosfat dör först skottet och en del av roten. Eventuella nya skott kommer någon vecka senare om tillräckligt stor del av roten överlevt och det är tillräckligt tidigt på säsongen. Vid grävning kommer nya skott där det finns rotdelar kvar. Viktigt att betona är att varje bestånd kommer utvecklas olika beroende på val av bekämpningsmetod och lokala förutsättningar.
Läs gärna vidare på de andra avsnitten i parkslideguiden för att få en uppfattning om vilken bekämpningsmetod som passar ditt bestånd bäst. Hitta även professionella bekämpningsfirmor nära dig via vårt kontaktformulär.
Besök gärna vårt forum också där du enkelt kan ställa frågor och få svar utan att behöva registrera en profil.
